Några tankar från gemenskapshelgen på Gläntan i Mållångsta. Under lördagen fick vi besök av Tony Karsbo och Samuel Wennstig från Bilda. Temat var Se möjligheterna!

Vi tog avstamp i frågorna: Vart vill vi? (Vision) Var är vi? (Nuläge) och Vad är vi? (Uppdrag). Önskelistan blev lång som handlade om vad vi vill se mer av i församlingen de kommande 5 åren: att vara en öppen kyrka som är mer synlig i samhället, att vi aktivt tar initiativ att gå ut, att de barnen och unga vi nu har ska bli frälsta och komma till tro och att vi får behålla dem, att vi får se många omvändelser bland människor i alla åldrar, en sångarskara, växt i församlingen, ny hängivenhet i mellangenerationen så att de i medelåldern kommer tillbaka. Vad ligger utanför vår möjlighet att påverka och vad kan vi påverka? Vi behöver koncentrera oss på det vi kan påverka: vår egen förändring av attityder och beteende, hur vi talar och hur vi bemöter varann.  Förändring är inte lätt. Människor älskar omväxling men hatar förändring. Hela det kristna budskapet går ju ut på att vi vill se förändring i människors liv i deras gudsrelation. Vi säger till andra: Ditt liv behöver förändras! Men hur är det med oss själva? Är vi som församling beredda till förändring för att andra människor ska få uppleva den stora förändringen i sina liv? Vi måste dessutom bli mer konkreta och personliga och specifika när vi tänker på de människor vi vill nå och fråga oss: Vad skulle till för att just den här personen skulle komma och känna sig hemma i vår kyrka? Hur vi bemöter människor och att bygga vänskap är avgörande nycklar här. Vad behöver vi förändra och kanske lägga ner för att koncentrera kraften på att göra människor till Jesu lärjungar (Matt 28)? En församling behöver tänka som föräldrar när barnen kommer. Allt anpassas allt till barnen. De vuxna få avstå och stå tillbaka för barnens behov. Så många människor finns med och har funnits med i församlingens verksamhet genom åren, i söndagsskola, ungdomsgrupper, konfirmationsläsning, Alphakurser, sångkvällar mm. Många har dessutom låtit döpa sig och är formellt medlemmar i församlingen. Och som kristna har vi massor av relationer med människor på jobb, i föreningar, bland grannar, vänner och släktingar mm Men hur kan vi hjälpa människor ett steg till. Hur kan vi hjälpa andra till att ta ett avgörande nästa steg i sitt andliga liv och i sitt gudsförhållande? Hur hjälper vi spirande tro att växa?

På kvällen kom Jakob Axelsson och talade personligt om relationen mellan familjen och församlingen och hur församlingen kan bli ett självklart andligt hem för våra egna barn. Här följer ett försök att sammanfatta det Jakob sa, ibland med lite egna utvikningar:

Jakob talade bl a om att hjälpa våra barn att tidigt förstå att allt det som är gott i våra hem har sin grund i vårt gudstro och i att vi prioriterar vår gemenskapen med Gud och gemenskapen med den gudstjänstfirande församlingen. Det är viktigt att ta även de små barnens tro på allvar och att alltid fortsätta ett levande ständigt pågående samtal med barnen genom deras frågor i olika utvecklingsstadier. Det är oerhört nyttigt att fråga sig själv: Varför tror jag på Gud? och Varför är tron viktig för mig? Vad betyder tron för mig? Det är det som är äkta och ärligt och hängivet i vårt eget gudsförhållande som kan ge oss möjlighet att ha ett positivt inflytande i våra barns liv. Barnen läser våra liv och känner instinktivt vad som verkligen är viktigt för oss eller om vi bara säger att det viktigt. Ytlighet och dubbelliv och fromt beteende utan att hjärtat är med och där tro och församlingsliv har blivit en föreningsgrej bland andra fritidssysselsättningar är oattraktivt och kommer aldrig att förmedla tro till våra barn. Men om vår kristna tro är mer än bara ord och yta och om Jesus verkligen är nr 1 i våra liv behöver vi inte bli nervösa när barnen börjar göra motstånd och ställer tuffa frågor, eller säger att de inte längre vill följa med till kyrkan. Då är det vad det verkligen betyder för dig själv som gör att du kan ta i det med dina barn. Om det i föräldrarnas liv har en djupare innebörd än bara ännu en aktivitet, så att tron är det som bär mig som förälder kan jag frimodigt tala med barnen om det. Det är så viktigt att uppmuntra barnen att ha en egen gudsrelation tidigt och att tron inte bara uttrycks i förbud och dogmer och ”Så här är det!”. Det är så viktigt att kunna motivera de förbud och ställningstagande och gränser som vi ger barnen. Håll samtalet igång med barnen. Samtala öppet och ärligt. Motivera. Dela din egen brottning: ”Så tänkte jag också”. Och säg till barnet: ”Du kan be själv med egna ord!” – inte bara Gud som haver. Och så kan det ske att de få se bönesvar och upptäcka att det här är på riktigt. Ibland säger föräldrar att de inte vill påverka sina barn och därför inte säger så mycket om tron. Men sanningen är ju den att du då överlåter till någon annan att påverka ditt barn. 

Comments are closed.